Big 25!
För 25 år sedan, 1987, var det en riktig vargavinter. Snön yrde och staplades i meterhöga drivor. Då bestämde jag mig för att anlända till världen. Mina föräldrar ringde panikartat en taxi. Detta är lite underligt med tanke på att farsan har och hade redan då, både körkort och bil! Haha! Den stackars chauffören hade hjärtat i halsgropen hela vägen till Huddinge sjukhus och hade nog helst velat fly fältet. Ungefär 02.00 på natten gjorde jag entré, inte mer än 1-2 timmar efter att päronen kommit fram till sjukhuset. Lovisa var det enda namn som de kunde enas om. Pappa tyckte att det lät som en melodi, och det tilltalade självklart honom. Mamma blev kvar på avdelningen i en vecka, pappa åkte skytteltrafik fram och tillbaka. "Sibylla" spelades in i studion och skulle snart ges ut, så kvällarna tillbringades mestadels där. När vi väl fick komma hem så tittade mamma och pappa först på varandra, sedan på mig och sa: " Vad ska vi göra nu då?"
Tycker att de gjorde ett väldigt bra jobb. Och de välsignade dessutom mitt liv med två underbara syskon! :) Att fylla 25 känns... jävligt bra. Faktiskt! Det kommer från en brud som alltid frossat i åldersångest. Men nu har jag nått en punkt där jag känner mig ganska bekväm, jag gillar att befinna mig precis här. Jag är fortfarande ung och snygg, kroppsdelar har inte börjat hänga... haha! Och det viktigaste: jag är relativt mogen mentalt. Mycket har hänt på bara några få år. Steget från 20 till 25 har varit gigantiskt och min resa har hittills varit oerhört rik. Rik på underbara vänner, givande och roliga upplevelser, kärlek! Allt i en blandad och härlig kompott. Jag hoppas att kommande år kommer bjuda på lika mycket av det.
Herregud, vilket underbart inlägg! :) <3