The Chili Experience

Ett nytt år står utanför dörren. Under 2011 har jag fått uppleva både sorg och glädje. De starkaste kontrasterna har vandrat sida vid sida. Kram och kärlek till mina parters in crime - Jac och Peder. Snart blir det supermiddag och skålande på Henriksdalsberget!

P.S. Skänker en tanke till farmor. Snart ett år utan dig, vi saknar dig så. Hoppas du tittar ner på oss då och då. Just ikväll tror jag att du glittrar ikapp med fyrverkerierna, precis som jag tänker göra <3

Usch, är rätt orolig för mitt nuvarande hälsotillstånd för att vara helt ärlig. Mina plötsliga attacker av illamående som hemsökt mig sedan i våras har ju intensifierats. Den senaste veckan har jag till och med börjat drabbas av kräkningar. Alldeles nyss fick jag upp något som faktiskt såg ut som blod. Nu måste jag kolla upp det här ordentligt, finns inga ursäkter i stil med: "jag har inte tid" längre. Tyvärr blir det ofta så för mig, som hypokondriker hatar jag sjukhus, vårdcentraler och annat dylikt. Det ger ångest som aldrig förr, jag vill inte veta vad personalen ska vräka ur sig eftersom det väcker ännu fler jobbiga tankar. Fy. Nåja, den 27:e ska jag pallra mig iväg. Måste.

En underbart fin julafton var det igår. Men krassligheten och stressen som varit närvarande hela veckan tog ut sin rätt innan Karl Bertil Jonsson var slut, slocknade på sängen och familjen fick spela spel och mysa utan mig. Lite synd. Middag, julklappsöppning och Kalle Anka hanns i alla fall med. Men firandet är inte över än! :)

Matkoman som utlovades har faktiskt inte nåtts. Trots tallande på aladdinaskar och mumsandet på cheesecake, köttbullar, skinkmackor och allt vad det är. I nuläget sitter jag faktiskt och ser fram emot dagens skrovmål...!

Julshoppingen avklarades som vanligt i sista sekunden, tror att jag och Malin var hemma runt 19. Fullastade med paket och lite lagom varma och trötta. Men det var bara att sätta igång med paketinlagningen, mina verk ser ganska sorgliga ut i jämförelse med Paulinas. Hon har fingertoppskänsla! Överlag har jag dock tillbringat uppesittarkvällen med att mumsa på olovliga köttbullar. Mammas mat är gudomlig och både jag och syrrorna har svårt att hålla fingrarna i styr.

Eftersom jag, hemskt nog, ska jobba imorgon så är det verkligen på tiden att jag kryper ner i sängen. 10-13.30 - överkomligt. Sen blir det mys och matkoma. Kram på er, darlings!

 

Unnar mig en kvarts paus framför Danne & Bleckan på svtplay. Ska ta och gadda mig snart igen och tror att jag ska göra det hos just Salong Betong i Högdalen. Diggar deras konst.

All stress har utlöst kraftig migrän. Mailat läraren och fick okejat att jag tog lite mer tid med uppgiften i alla fall, skönt! Men jobbet imorgon vet det fan vad jag ska ta mig till mig med. Jag får ju migrän då och då, ibland är den mildare och då funkar det att utföra de flesta åtaganden i vardagen med hjälp av lite alvedon. Tyvärr är den här som kommit nu kraftigare, mår riktigt jäkla dåligt. Var ju sjuk för inte så längesedan, influensa, så det känns skit att jag nu mår dåligt igen. Och mitt i julruschen! Hur i helskotta ska CG kunna hitta någon annan som kan rycka in 10- 20 imorgon? Får så dåligt samvete att jag nästan kreverar - nästan så att jag funderar på att tvinga kroppen till jobbet ändå. Nu vet jag inte om det här kommer lätta nu under dagen, det kanske det gör. Men om det inte gör det så är det väl bättre att ringa redan nu så att CG har relativt gott om tid att fixa någon annan som kan hoppa in? ÅNGEST.

Update - Jag ringde. Hade så dåligt samvete att jag bara ville svimma av i luren. Men finns inget annat att göra. Chefen tog det ganska bra, men hon lät bekymrad. Vilket jag förstår fullkomligt. Vi kom överens om att jag skulle ringa imorgon bitti om jag skulle må bättre. Skjuter det där åt sidan nu, det är som det är.

Ligger en aning efter i tidsschemat, men tacksamt nog så har inte den förlamande stressen smygit sig på än. Jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta arbeta metodiskt och lugnt, så att jag faktiskt kan få lite kvalité ur hamrandet på tangenterna. Tog en mini-paus från skrivandet tidigare i dag och hakade på familjen för att storhandla julmat. Jag siktade nästan direkt in mig på de rimmade julskinkorna och granskade kritiskt urvalet. Folk i närheten förfasade sig när jag kånkade iväg med min darling på blygsamma 6,795 kg. Är en stor skink-älskare, hela Björklund-klanen missbrukar det. Men mamma suckade faktiskt lite och undrade om det finfina exemplaret verkligen kommer  att rymmas i den största grytan. Med lite vilja går allt, säger jag. Ett litet smolk i bägaren är dock att jag fått ont av min växande visdomstand igen. Så överlag går tuggandet sådär, haha! Får hoppas att det ger med sig snart.

Alltid lika kul när man snubblar över farsans gamla LP-skivor på tradera och liknande ställen. Har alltid känt lycka och ett speciellt lugn av hans sångröst, finns få saker som toppar det. Då och då lyssnar jag på hans gamla låtar, bara för komma tillbaka till den platsen. Tråkigt nog så sjunger han inte så mycket längre. Det går i perioder. Ett tag var han inne på att börja spela lite igen med några kompisar, men sen tog passionen för mc över. Han är en man med många järn i elden, min far.

Pannkakorna blev tipptopp och nu har jag dessutom färdigt käk för imorgon - perfa :) Nu är det dags att hugga tag i pluggandet igen. Känns inget vidare att sitta framför datorn när jag har djävulska nacksmärtor. Men ska värma min älskade riskudde i mikron, den lär nog hjälpa lite. Blir premiär för mikro-användningen här, tingesten ser ut att vara helt uråldrig. Vet inte ens om den funkar, haha, men det lär jag ju upptäcka nu.

Slocknade bang-bom igår kväll när jag kom hem från jobbet, hann inte ens få i mig middag. Vaknade vid 09.30, utvilad och ganska glad. Fjärde advent i dag. Bjuder tyvärr inte på en bild av min mörbultade adventsljusstake, istället kommer en suddig en på mitt myspys-fönster.



För en gångs skull har jag faktiskt mat hemma,  så senare väntar ett experiment. Pannkakor, som jag inte försökt mig på att steka sen jag var drygt 16. Då misslyckades jag  med kanske 10 satser. De flesta frågar sig säkert hur man kan misslyckas med något sådant, men jag skyller allt på rutiga kokboken! Uppdatering följer...

Vilket hjon man är. Suttit hela eftermiddagen och läst bloggar, alltså hur tänkte jag här? Nu ska jag i alla fall ta en sväng till Söder och göra något vettigt. Min definition av vettigt är att posta paket, käka och surra lite med folksen. Får bli en jäkligt snabb tur, för  jag måste få lite plugg gjort under kvällen. Imorgon lär jag inte orka, det blir det nämligen heldag på jobbet och första dosen av julruschen. Pepp!!!

P.S. Stort grattis till världens bästa killkompis! 24 år idag :) <3

Efter att ha försökt och misslyckats med att hitta glädje i skokartongen så vandrar jag mot Ica Kvantum, ska ta och  handla något fettbildande. Puh, man vadar ju i tristess.

Hatar dagarna innan jul, varenda år är det samma visa. Det enda man vill är att komma till punkten där lugnet sprider sig och man bara sitter med ett lyckligt fånflin och vickar på tårna i raggsockor. Blir massivt pluggmaraton nu fram till onsdag, en infernalisk hög med arbete ska avverkas. Sen ska jag även klämma in akut sista-minuten-shopping och helvetesjobb på CG med hysteriska människor som jagar julskinka. Vill gå på min egna julskinkejakt. Oddsen att få tag i en på 7 kg i år ser rätt mörka ut, men vi ger ej upp. Kanske slutar med att vi köper 2 st på 3,8 kg. Haha, hoppas att det kan undvikas!


P.S. Just det! Vattnet kom tillbaka. Hela Nacka kommun var utan pga sabotage...

Kom hem från jobbet, trött som ett as,  och möttes av en vänlig lapp från Håkan, kylen är fixad och väsnas oerhört mycket mindre. Man tackar för det! :) Började fixa och dona, blev en sen middag i form av linssoppa och knäckebröd. Men när törsten gjorde sig påmind så vred jag på kranen och fick inget jäkla vatten. Jag orkar inte göra något annat än att garva just nu, haha! Skulle ha föredragit en skogsgalen kyl framför att vara vattenlös. Vet det fan vad som hänt. Har ett fullt glas här bredvid mig som jag tog precis innan rören lade av. Får ta och hushålla med det lilla tills imorgon...

Har tillbringat mestadels av kvällen hemma hos Jac. Besökte hennes nya lya för första gången, var så fint och mysigt. Vi tuggade i oss lussebullar och missbrukade te medan vi småsnackade om allt mellan himmel och jord. Blev lite middag och julstämning i form av Sunes jul också :) Skönt med lite avslappning! Fick nämligen tillbaka min uppgift från läraren med skit-kritik idag. Ska träffa henne på tisdag och få lite handledning, känns för jäkligt. Särskilt eftersom jag själv inte anser att resultatet var så dåligt. Men om jag följer anvisningarna så borde det gå vägen - hoppas det i alla fall. Den kommande veckan kommer alltså enbart bestå av plugg nästan dygnet runt. Den lilla tiden som blir över ska jag jobba. Fy fan vad jag vill få detta överstökat.

Önskar att jag bara kunde stänga av och sluta bry mig så mycket. Att jag hade någon form av pansar som kunde skydda mig. Jaja, det är bara att fortsätta anstränga sig på den fronten. Ytterligare en natt av hårdplugg väntar och nu jäklar ska jag bli klar. Tröstade mig inför strapatserna genom att beställa en tavla av min kompis Elin. Vill ha en mörk, pinuppig ängel med lite edge. Kommer passa utmärkt på en av mina, i nuläget, ganska kala och tråkiga väggar :)

Är en så ineffektiv student just nu att jag nästan har lust att stoppa huvudet i ugnen. Om jag haft en ugn vill säga. Har missat en deadline och har således bråttom att få klart den här förbannade uppgiften, men jag kan bara inte koncentrera mig. Istället för att få något vettigt gjort så har jag druckit absurda mängder te och orsakat en advent-massaker. Det sistnämnda är lite halvtragiskt. Snubblade och drog med mig adventsljusstaken i backen. Mossa utspridd och söndertrampad, ljus i flera delar och böjd metall. Låg i en hög och bara tyckte synd om mig själv, sen satte jag på lite country för toppa eländet. Nä, nu ska den här tösen skärpa sig och sluta skråla med till Whiskey Lullaby, natten kan ännu bli produktiv!

Måste erkänna att jag faktiskt inte följt en julkalender sen 2002, då var jag 15 år. Kom till en gråzon där jag inte riktigt kunde uppskatta det, men samtidigt inte ville kasta bort det. Slutligen blev det förstnämnda alternativet segrare, på grund av att kalendrarna sög så jävla hårt och har fortsatt att göra det under majoriteten av 00-talet. Vad hände med jul i kapernaum, mysteriet på greveholm, julens hjältar, Sunes jul och alla andra stämningshöjande produktioner som kantades av kvalitet? Således hade jag inga direkt skyhöga förväntningar när jag i brist på annat faktiskt gav årets kalender, tjuvarnas jul, en chans. Blev dock positivt överraskad. Merparten av skådisarna levererar, och flickan Charlie som står i centrum övertygar. Är lite svag för gammaldags Dickens-miljö också, det bidrar självklart. Men historien är mysig, lite spännande och rolig. Klart hållbart hittills! :)

Här kommer en snabb liten överblick:
Julsaga i Charles Dickens anda. Historien utspelar sig i Stockholm, i det förra seklet, där julen står för dörren. Stadens barn längtar efter julklappar, det stora varuhuset längtar efter att tjäna pengar - och stans tjuvliga längtar efter att stjäla Madame Bofvén leder en ökänd tjuvliga som i folkmun kallas för Klappsnapparna eftersom julen är deras högsäsong och julklapparna deras byte. Bland tjuvarna finns Bongo, Skuggan, Trollet och så Kurre förstås. Kurre är stans klantigaste ficktjuv och uppväxt i ligan, som blivit hans familj.

Men den 1 december får Kurre ett oväntat besök. Utanför hans kyffe står ett övergivet barn med en lapp i näven - hans okända dotter Charlie. Kurre vet först inte vad han ska ta sig till med ungen, men när Charlie av en slump räddar Klappsnapparna från polisen blir hon hela ligans maskot. Madame Bofvén ger Kurre i uppdrag att lära upp Charlie till att bli en äkta Klappsnappare. Men hur ska det bli för Charlie att växa upp bland ett gäng banditer? Och ska Kurre, som knappt kan ta hand om sig själv, klara av att vara pappa?

Hallå världen! :) litet glapp som ska fyllas igen. Mycket av allt och inget. En liten inflyttningsfest gick av stapeln förra helgen, med goda vänner, italiensk plockmat och trängsel bland tända ljus. Mysigt, trots att ett flertal inte kunde komma. Men 10 pers var ganska lagom på 22 kvm, haha. Jag fick placera stackarna lite här och där, på kuddar, sängen och de få stolarna. Känner mig fortfarande ganska ensam, jobbigt att sova utan ljud. Andetag, en tv på låg volym... bara närvaron av någon annan. Det är en konstig känsla. Kommer på mig själv med att vilja ha musik på non stop. Bara för att. Sen så dränker musik ju även oväsendet från djävulstingesten, a.k.a kylen. Anmälde det, men människan från sssb har fortfarande inte kommit. Blir till att ringa och tjata när jag får tid senare i veckan.

Annars då? Busar runt, saknar vissa. Och kommit på att neovletta 28 ska kastas åt skogen. Tänk att kroppen kan reagera så annorlunda på ett preparat som man tagit några år tidigare utan problem. Två månader har gått och biverkningarna plågar mig konstant. Har t.ex. haft blödningar i 8 jävla veckor. Stor suck på det.