Sluttampen av vårterminen.
Så här års är jag alltid allmänt trött. Trött på både plugg och jobb. Sluttampen känns tung, alldeles för tung. Jag vet att jag kommer kunna ro det i land bara jag jobbar stenhårt och inte förlorar fokus. Det är dock så otroligt MYCKET som ska göras fram till 5/6. Har fortfarande en hel drös av sidor kvar att skriva på grupparbetet, senast söndag måste råmanus vara färdigt. I början av nästa vecka ska vi sedan gemensamt skriva inledning och slutsatser. Slutar det där? Icke. Sen väntar redovisning av vår 60-sidiga (!) rapport, inlämning av en individuell redogörelse och en hemtenta på 2500 ord i arkivjuridik.
Jag längtar så obeskrivligt mycket efter ledighet, en ledighet som inte ens nödvändighetsvis behöver bestå av renodlad semester med sol och bad. Det skulle räcka med lite balkonghäng med Gabriel, nya säsongen av Orange is the new black och en god IPA.
Låneböcker och vårfika.
I dag gjorde jag slag i saken och skaffade ett lånekort på Nacka forums bibliotek. Jag brukade alltid låna mycket böcker förr och jag har länge känt att jag vill återinföra den trevliga vanan. Att komma hem med en påse fullastad av böcker som bara väntar på att bli lästa är fortfarande lika angenämt, nu som då... :)
Malin kom förbi senare på eftermiddagen för vårens första fika på balkongen. Vi frossade i munkar och Red bull och avslutade med äggmackor (?) vid middagstid. Malin var jättesugen på det sistnämnda. Hon råkade skymta en äggförpackning och en tub majonnäs i kylen, sen var det klippt!
Old school.
I fredags samlades jag, Sara och Sandra i Tumba för en tjejkväll i nostalgins tecken. Sandra lagade sina legendariska amerikanska pannkakor som serverades med jordgubbar, grädde och sylt. Awesome är bara förnamnet. Jag länsade i princip fatet, ska det vá så ska det vá liksom. Förutom kulinariska läckerheter serverades även sprit i mängder. Vi experimenterade med drinkar i regnbågens alla färger samtidigt som vi under mycket skratt beskådade alla dokumenterade minnen som vi har upplevt tillsammans under åren. Ibland har jag svårt att greppa hur länge vi faktiskt umgåtts. Jag har nu känt Sandra i ca 7 1/2 år och Sara i 6 år. Time flies ! Hursomhelst var det en riktigt bra kväll, tack fina ni.
Tänker nog ta och kidnappa chicksen för en repris hemma hos mig snart. Är gräsänka nästa vecka så man ska kanske passa på och slänga iväg en inbjudan? :)
Finaste Casper.
Min älskade kissekatt. Här var han bara en liten snöbollstuss.
The 28th club.
Jag hade en väldigt fin födelsedag i år. Det var enkelt, lugnt och bara... fridfullt. Den kan sammanfattas med varm choklad, tårta och paket. Just då föredrog jag det framför umgänge med vänner, ärligt talat. Ibland är det skönt att vara ensam. Det blev lite mer socialt umgänge när min man kom hem från Luleå. G hade nämligen styrt upp med överraskning och bjöd mig även på middag på min favoritrestaurang på Söder. Inte helt fel, eller hur? :)
Allt börjar falla på plats igen. Och jag mår bra. Fan, vad härligt det är att säga de orden och mena det.
If you love somebody, let them go. If they return, they were always yours. If they don't, they never were.
Jag pratade med en god vän ikväll. Det hon berättade kom lite som en överraskning, men ändå inte. Man är inte ensam om att drabbas av osäkerhet och kriser i relationer. Det kan ibland kännas så. Men relationer kantas av uppgångar och nedgångar. Till och med tvivel. Men det hon sa till mig fick mig att känna lite lugn för första gången på länge. Jag har till viss del alltid trott på ödets makt. Om det är meningen att man ska vara med en människa så kommer det att ske. Endast tiden kan utvisa hur just den här berättelsen slutar.
This thing called life.
Jag vet inte varför, men mitt mående har inte varit särskilt bra den här hösten. Jag har varit lättirriterad, ibland lite ledsen och ofta bara trött. Det är tråkigt. Särskilt eftersom jag tycker att jag har haft nog av melankoli i mitt liv samt att jag i nuläget har det väldigt bra på så många plan.
Det är kanske på grund av att livet efter universitetet äntligen, efter en evighet, närmar sig. Det är i grunden något positivt. Men någonstans känner jag också en oro. Tänk om jag faller precis på mållinjen med master-uppsatsen? Och om jag inte gör det och därmed ska ut i arbetslivet kommer nya tvivel. Kommer arbetet att passa mig? Kommer jag att klara av det? Och har jag gjort rätt val?
Jag måste kanske inse att jag fortfarande har en del att jobba med gällande självkänsla och ångestproblematik. Det är inte någonting man slutar bearbeta, man fortsätter att kämpa. Varje dag.
Gräsänka
Det känns tomt i lägenheten just nu. Gabriel är nämligen i Luleå och granskar någon myndighet. Han kommer inte hem förrän på torsdag kväll. Jag har ju Casper i alla fall. När jag inte pluggat har jag suttit och sett på The 100 på datorn och han har spinnande legat tätt intill. Gällande serien är jag rätt nöjd hittills. Efter Breaking Bad har det varit rätt svårt att hitta något som jag fastnat för. Vi får se om The 100 kan behålla mitt intresse, håller tummarna för det. Den är dock lite av en rip-off på många andra serier med katastrof-tema. Handlingen kan i korthet sammanfattas så här: För nästan 100 år sedan utplånades nästan allt liv på jorden av en kärnkraftsexplosion. De överlevande människorna befann sig på de internationella rymdstationerna. Under åren som gått har nästan alla resurser tagit slut och därför skickas 100 ungdomsbrottslingar ner till jorden som försökskaniner. De lämnas i ödemarken och ska undersöka om det är ofarligt att återvända till jorden.
Fuck you right back.
Känner mig sviken.
Casper <3
Jag och Gabriel har blivit med katt! Vi köpte två kattungar av rasen brittisk korthår i somras.Vi döpte dem till Casper och Trixie, och jag älskade dem från dag 1. Tråkigt nog fick vi nyligen omplacera Trixie. Hon uttryckte svartsjuka gentemot Casper, hon tyckte inte heller om Gabriel och var aggressiv mot honom... hon började även förstöra inredning, var allmänt orolig och verkade inte alls må bra. Jag vet fortfarande inte varför. Vi gav henne massor av uppmärksamhet och kärlek, men det hjälpte inte. Jag misstänkte att hon passade bättre som ensamkatt, så hon fick flytta till en kattvan och jättesnäll barnfamilj som bor i villa ute på Värmdö. Det var nog bäst för henne, men jag grät en del dagen de hämtade henne. Man fäster sig så fort... jag saknar henne.
Casper trivs däremot hur bra som helst hos oss. Han är en riktigt liten kelgris, som älskar att sova i sängen med oss. Eller mig rättare sagt. Han ska alltid sova bredvid mig och gosa. Han är ju inte så liten längre heller. Han fyller 6 månader den 17/10 och väger lite över 3 kg. Det kan man tycka är ganska mycket för en kattunge, men för brittisk korthår är det normalt. Britten är nämligen en ganska stor kattras, som växer långsamt. De är fullvuxna när de är runt 3 år. Som vuxen kan en hane väga upp till 8-10 kg. Det vanligaste är dock 6-8 kg. Med andra ord, Casper kommer bli en bastant nallebjörn! På bilden är han bara 13 veckor, det är helt sjukt hur mycket vår bebis har vuxit.
Nattliga studier.
Just nu sitter och skriver på en restuppgift (för ett missat seminarium). Borde vara klara med den för längesedan, men skrivkrampen har varit ständigt närvarande. Det har dock lossnat nu, tack gode gud, så jag kommer nog hinna klart i natt. Det måste jag rent ut sagt. Jag har nämligen deadline för hemtentan i slutet på veckan och jag måste sätta igång med den i morgon
Jag har ständigt under årens lopp försökt sluta med att sitta med plugg i sista minuten. Nu, när jag faktiskt befinner mig på master-nivå, är det inget beteende jag bara måste försöka sluta med. Jag måste sluta med det. Nu ska jag först och främst bli klar med den här första delkursent. Nästa vecka när kurs 2 börjar är det bara och tuta och köra järnet. Från dag 1.
When september ends.
Skrivlusten faller på nu på höstkanten. Det brukar oftast bli så för min del. Hösten har i över huvud taget alltid en frisk känsla av nystart över sig, även om den ofta blåser bort efter ett tag.
För bara ett par månader var den känslan ganska död. I våras var ju mitt liv ganska rörigt. Att befinna sig mitt emellan två bostäder är ingen situation jag vill befinna mig i igen. Just därför känns det så skönt att sitta här i vår ombonade lägenhet i Ektorp, med gosekissen i knäet och vetskapen att det mesta är balanserat. Hur klyschigt det än låter så är trygghet så otroligt viktigt. Utan det brister ens mående på de flesta plan.
För bara ett par månader var den känslan ganska död. I våras var ju mitt liv ganska rörigt. Att befinna sig mitt emellan två bostäder är ingen situation jag vill befinna mig i igen. Just därför känns det så skönt att sitta här i vår ombonade lägenhet i Ektorp, med gosekissen i knäet och vetskapen att det mesta är balanserat. Hur klyschigt det än låter så är trygghet så otroligt viktigt. Utan det brister ens mående på de flesta plan.
Vägen till skönhet, kosmetikans betydelse i svensk rådgivningslitteratur 1907-1925.
Idag fick jag äntligen, efter oändligt mycket slit, klartecken från min handledare. Min uppsats är klar för ventilering. Fy fan, vad obeskrivligt skönt det känns. Ärligt talat trodde jag aldrig att jag skulle slutföra den här uppsatsen. Fakta är att jag redan har en filosofie kandidatexamen, men fick reda på att om jag bara slutförde historian så kunde jag tillgodoräkna mig vissa kurser och därmed ta ut en till. Det är även en extra bra merit för mig som vill bli arkivarie.
Jag saknar fortfarande 8 poäng - men det handlar om två 4-poängstentor. Det känns rätt fjuttigt om man jämför med en helt jävla c-uppsats på 30 + -sidor. Kort och gott, jag är faktiskt rätt nöjd med mig själv just nu.
Ångest över uppsats.
Fy fan vilken stress den här uppsatsen ger mig. Första utkastet av slutmanus ska skickas till min handledare på lördag och jag är FORTFARANDE inte helt klar med empirin. Sitter och kämpar med avsnitten "kroppen" samt ålderdom och rynkor". Måste försöka bli klar med dem idag. Igår avslutades det mest betydande avsnittet, "ansiktet". Blev relativt nöjd, även om det kommer behövas lite finputsning. Producerade runt 4,5 sidor bara under gårdagskvällen och hade sjukt flyt. I dag sitter jag mest bara och glor på dokumentet - måste komma igång!
Imorgon ska jag sitta och utveckla mina teoretiska aspekter och föra in lite mer genusteori i empirin. Torsdagen ska vigas åt att fylla på avsnittet om tidigare forskning, en eller två betydande studier som jag använts saknas där. Och slutligen fredag: slutsats och sammanfattning.
Snacka om sista minuten, eller hur? Nåväl, så länge det inte är helt katastrofalt så kommer handledaren kunna föreslå ändringar som kan föras in. Definitiv inlämning av slutmanus är den 22/4.
Flytt, flytt, flytt...
Lägenheten i Ektorp är såld nu och jag och karln flyttar inte till lägenheten vid nacka forum förrän i slutet på maj.Vi har således bosatt oss tillfälligt i hans pärons villa och packat hela garaget fullt med flyttkartonger. Det blev ju tyvärr ganska krångligt med hela bostadssituationen.
Gabriel vill dessutom inte bo i Engins lya i forum särskilt länge. Vi har därför planerat att köpa en 2:a eller 3:a (i Nacka givetvis) inom en snar framtid. Som tidigast i augusti/september med inflyttning i december. Mycket fläng hit och dit alltså. Längtar tills vi kan landa någonstans. I juni kommer ändå någon form av lugn infinna sig. Jag tar semester, packar upp kartongerna, och drar slutligen till Spanien med Gabriel. Tänker ligga på stranden och njuta av inte ha massa jävla måsten som pockar på uppmärksamhet hela tiden.
Random stuff.
Vågar man hoppas på en tidig vår i år? Det känns lite så med tanke på barmarken och de efterlängtade plusgraderna. Förra året ju kom aldrig våren över huvud taget. Snön låg kvar i evigheter, sedan hux flux var det sommar. Längtar i för sig till sommaren, frihet och semester. För närvarande jobbar jag ju både på City Gross och Björknässkolan + att jag försöker få klart min c-uppsats. Utsliten? Oh yes. De omreggade måste dessutom lämna in tidigare än alla andra. Deadline för första versionen av hela uppsatsen ska in 22 mars, helt jävla hutlöst. Det återstår att se om jag kommer hinna med det, men jag kämpar järnet och skriver varje dag.
Gällande kosten så kommer jag fortsätta köra med ett lågt kolhydratinnehåll, mår så mycket bättre fysiskt av det. Har upptäckt att jag dessutom kan unna mig de s.k förbjudna sakerna då och då utan att det påverkar vågen, detta om jag tränar ordentligt och sköter mig överlag. 54 kg till mina 160 cm är helt okej, men vill egentligen droppa 2 kg till. Håller därför på med en fakirvecka nu för att se om de sista envisa centimeterna vill ge med sig. Fördelen med fakir är att man är sjukt mätt hela tiden, nackdelen är att det snabbt blir väldigt ensidigt. Det som är tillåtet är alla sorters kött, rent smör ( inget margarin) och ägg. Är inne på andra dagen och vill redan spy på det. Men fakir är känt för att bryta viktplatåer så jag kör på veckan ut för att se om det ger någon effekt.
Working girl
Nu är jobbhelgen återigen här - stor suck. Det enda som är positivt nu för tiden är att jag jobbar med Sandra. Har sagt till mig själv att det inte ska bli någon mer sommar på grossen och förhoppningsvis stämmer det. Ska börja toksöka andra sommarkneg snart. Om jag slipper sommaren skulle jag dock kunna tänka mig att stå ut med att jobba varannan helg fram tills magisterexamen, det är ju trots att bara lite över 1 år kvar. Kommer jag stå ut, det är frågan?
P.S. Update ang. slimmandet: fortsätter att gå ner, väger 53,9 kg. Stl 38 hänger löst och 36 sitter numera perfekt.Har minskat 6 cm i midjan, har endast 68 cm i omkrets nu. Vet inte när kroppen kommer säga ifrån och sluta gå ner, men om det fortsätter så här bra har jag bestämt mig för att sätta stopp vid 50. Då uppkommer ju nästa stora utmaning, behålla vikten. Om jag satsar på en mer liberal livsstil kommer lite vatten samlas i kroppen igen, således kommer nog slutvikten (med vatten) bli ca 52 kg vilket är helt okej.
En skiss på hur jag skulle kunna leva för att vara viktstabil är att äta ganska begränsat med kolhydrater och de ggr i veckan då jag faktist äter de sistnämnda satsa på fullkorn/GI.Godis tänker jag förhålla mig till som nu, små mängder någon gång ibland.Sedan ska jag lägga till träning på gym 3 ggr i veckan, Nu tränar jag knappt. Bara powerwalks då och då. Socker i livsmedel ska undvikas i så stor mån som möjligt, halvfabrikat likaså.
Ett nytt och förhoppningsvis bättre år.
En hel del har hunnits med under min frånvaro. Jag har avslutat praktiken, som var otroligt berikande och lärorik. Jag kommer till och med att sakna det dammiga, iskalla magasinet. Jag och Gabriel lyckades också få in en liten tripp till Tallinn, vilket var en välkommen flykt från vardagen.
Bestämde mig även för att starta ett nyttigare och hälsosammare kapitel i mitt liv. Det har varit utmanande och härligt. Lite svårt också ibland. Men resultaten är värt det: väger för nuvarande 55 kg (tidigare 60 kg) till mina 160 cm och är nöjd som bara den. Funderar på att fortsätta några kg till, men måste nog öka antalet powerwalks för det. Och i skrivande stund? Jag försöker avsluta de två sista inlämningsuppgifterna till min kandidatexamen, den ena är snart klar och den andra har jag kört fast på. Mindre roligt. Men jag har fortfarande 1 1/2 dag till på mig att slutföra den, så det ska nog gå vägen.
Det har ju varit jul också. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att fira, men det gick väl sådär, tråkigt nog. Familjeproblemen går upp och ned, trenden går för närvarande nedåt. Det är en oerhörd smärta som tynger mig för jämnan. Ofta blir jag bara trött. Känner mig tom och ledsen. En person som jag trodde var på bättringsvägen ljög mig (och alla andra) rakt upp i ansiktet och gjorde något som jag inte vet om jag någonsin kan förlåta.
Jag försöker tänka att jag har mitt eget liv, jag ska leva det, försöka må bra och skapa en stabil framtid. Men ibland känns det så jävla svårt. Mitt i alltihop ska ju jag och Gabriel flytta också. 31 mars styr vi kosan till en ny lägenhet vid Storängen, nära Nacka Forum. Vi ska dela en fyra med Gabriels lillebror. Det ska bli skönt med mer plats, men jag avskyr att flytta. Särskilt när jag vet att det inte är en permanent bostad. Vi planerar att bo där i 1-1 1/2 år, sedan ska vi förhoppningsvis köpa en ny gemensam bostad. Vi drömmer om hus, men vi får se hur långt ekonomin räcker.
Uttjatat.
Det har varit alldeles för mycket skolsnack i bloggen, jag vet. Till och med jag blir trött på det, men det känns inte som att jag gör mycket annat än att skriva och läsa tegelstenar till böcker just nu så plugg florerar i mitt huvud för det mesta.
Fick tillbaka första hemtentan på curator-kursen i dag, jag fick B vilket känns otroligt bra. Dock grumlas det av jag i detta nu sitter och hetsskriver hemtenta nr 2. Den består inte av lika många frågor, men 2 av 3 av dessa är ruskigt svåra. När jag väl blir klar ska jag slänga Thinking about exhibitions åt helvete, sanna mina ord. Och stackars älskling som får stå ut med skrivbordslampa och hamrande på tangenter. Det är svårt att bo i en liten etta i dessa stunder...
Kvällstankar
Sitter uppe och pluggar i skenet av en rosa ljusslinga. Rätt mysigt faktiskt. Ett tag var jag helt ärligt ganska deppig av höstmörkret, vilket är ovanligt för mig. Nu börjar jag dock uppskatta det igen. Te och filmkvällar, halsdukar och vetskapen att julen närmar sig. Började till och med pyssla häromkvällen, tillverkade en glaskula med glittersnö, granar och en ren... haha! Syrran blev helsugen på att joina. Så vi har bestämt att vi ska ha en riktigt pysseldejt snart, med bland annat tvåltillverkning. Börjar man bli tant, or what? ;)