The Chili Experience

Denna vecka kommer inte att bli rolig. Jag jobbar 4 dagar av 7,  måste börja plugga inför tentan trots enorm tidsbrist och ska dessutom till tandläkaren för första gången på... gud, vad jag skäms för att erkänna detta. Tre jävla år. Jag vet, det är riktigt jäkla dåligt och oansvarigt så det bara skriker om det. Fattar inte varför jag inte tagit tag i det. Ja, precis som det låter så känns tandläkarbesöket värst. Jag bävar för domen - laga hål. Har verkligen inte råd. Kan utnyttja tandvårdsbidraget till undersökningen i alla fall. Alltid något!

Var kolossalt uttråkad igår kväll och fastnade då på kostymer till halloween. Tänker gå all in detta år med - det är ju bara så kul att få ta ut svängarna ordentligt! Är för tillfället kluven mellan Miss Krueger och Alice in horrorland. Båda är sjukt coola med riktigt snygg design. Är nämligen för lat för att fixa en egen outfit, godbitarna hittade jag på bodega.se. Värt att kika där faktiskt! Väldigt prisvärt och de har ett stort sortiment.


 (klicka för att förstora)

Grubblerier tar ofta tag i mig nattetid. Jag har alltid varit en tänkare. Jag analyserar, funderar, gräver och maler. Eftersom jag ibland har problem med att somna så slutar det ofta med att jag går upp och kokar te, kanske läser lite eller alternativt låter tankarna vandra. Det brukar sluta med det sistnämnda... Det kan vara både befriande och svårt med dessa grubblerier. Ibland är det skönt att man kan se vissa saker helt klart, man förstår och kan se det i andra perspektiv. I vissa lägen är det egentligen bäst att bara lägga ner och sluta göra det så förbannat svårt för sig själv.

Jadu. Mer pepparmintste nu kanske?

Blev lite söndagsmys med bio idag! Jag, Sophie och Malin gick på "i rymden finns inga känslor". Gick ut från sf med världens största leende, Bill Skarsgård var helt perfekt i rollen som Simon. Har faktiskt en förkärlek för just svensk film, trots att det kommer ut ganska få som är sevärda. Denna var i alla fall det, främst på grund av att manuset var originellt och för att Skarsgårds karaktär var så oemotståndligt charmig.


 

En hjärna som frenetiskt snurrar runt i en salig blandning av både mörka och ljusa färger. Nä - nu tänker jag somna till en munter romantiskt komedi. Ses!

Det blev full fart imorse. Blev väckt av jobbet vid 9 - lysande. Jag lät nog ganska grinig i telefon när jag svarade, men vad tusan. Jag var ett bakismonster som ville ligga med kudden över huvudet just då... Efter det var det bara att släpa sig upp eftersom jag hade en bokad lunchdejt med S i handen. Väl framme så blev jag introducerad till en underbar foccacia och vi passade även på att ta en snabb runda i affärerna. Men måste säga att h&m hade ett uruselt sortiment. Det enda snygga inom synhåll var en grön fodralklänning, blev tvingad att prova den och det var faktiskt inte SÅ hemskt. Har egentligen lite fobi för just fodralklänningar, men nu har jag lovat mig själv att införskaffa en. Inte en grön dock. Min förkärlek för svart håller i sig!

På hemvägen haffade jag Malin och vi gick och tog nya hål i öronen. Minns inte att det gjorde så ont, haha! Kanske jag som fått lägre smärtröskel? I vilket fall som helst så har jag nu 3 hål i ena örat och 2 i det andra. Jag hade det för några år sedan också, men de växte igen. Har saknat min rader på öronen så det var på tiden att jag fixade tillbaka dem.

Intog lite för mycket alkohol igår känner jag, men det blev en grymt bra kväll! Mötte upp Jac ett tag på Söderhof och gick sedan vidare till Rocks med lite annat folk. Musiken vibrerade och jag försvann in i en annan dimension ett tag - skön kontrast till tristessen som varit ett ständigt sällskap tidigare på dygnet. Leo-raringarna har fortfarande inte gjort premiär, men de står här och väntar på ett lämpligt tillfälle. Nöjde mig med converse igår. Ja, jag är lat...

Sitter och knarkar mina doftljus. Det känns som det underbaraste i världen just nu, söt vanilj och skarp lakrits. Ett tydligt tecken på att jag är uttråkad? Kanske det. Denna dag har nämligen mest bestått av skola och andra måsten, bland annat lite diskuterande med studievägledaren. Fick svar på mina frågor i alla fall och det känns skönt!

Funderar på att avsluta kvällen med en novellfilm nu. Är egentligen jättetrött, men ska nog vara vaken ett tag till. Misstänker nämligen att denna novellfilm är värd att offra en halvtimme för.

Det blev sent igår. Jobbade stängning och fick sedan den spontana idén att jag minsann skulle ta en kvällspromenad med Sandra. Vi stapplade runt som dränkta katter och såg inte ett skvatt - mitt mörkerseende suger. I vilket fall som helst så får jag alltid förnyad energi av rödtotten så regn och obefintliga lampor struntar jag i - eller nja, just då gjorde jag det i alla fall.  Behöver man prata så behöver man helt enkelt, vädrets makter får trotsas. Väl hemma så var jag blöt in på bara kroppen, but it was so worth it.

Valrysaren är över för denna gång. Anade innan hur det skulle gå och alliansen regerar vidare. Vill uttrycka respekt till Socialdemokraterna som faktiskt blev det största partiet - all heder åt er. Hur det ska gå med SD i riksdagen återstår att se, känns som att det kommer bli kaos. Är fortfarande chockad över att fler röstade på dem än på vänstern... finns inga ord.

Har följt alla de olika valdebatterna i vad som känns som 500 år. Det har bitvis varit väldigt intressant, och programledarna har för det mesta varit vassa och kritiska.

Det ska bli spännande att se vad det blir för resultat på söndag. Många pratar som om valet redan är avgjort, men jag tror att det kan bli ganska jämnt eftersom det fortfarande finns många osäkra väljare. I det förra valet var jag verkligen inte lika engagerad. Hösten 2006 hade jag precis börjat trean i gymnasiet och brydde mig föga mycket om politik. På valdagen i september var jag istället på gröna lund tillsammans med min dåvarande pojkvän och struntade i att rösta. Lite skämmigt i efterhand, det är ju faktiskt extremt viktigt att ta sitt ansvar och pallra sig iväg till vallokalen. Mina personliga åsikter har jag för det mesta lämnat kvar i skuggan och undvikit att prata politik med alla förutom familjen, det blir alltid så seglevade diskussioner och ibland irriterade miner. Men eftersom det är min blogg så kan jag avslöja att jag är mer åt det röda hållet än det blå.

Vilka tror ni vinner?

Känner mig lite småhängig idag faktiskt. Kanske beror på sömnbrist, vet inte. Hörde precis av mig till Emma W för att skjuta upp vår fika till nästa vecka. Vill vara pigg och inte sitta som en gammal disktrasa och må skit när jag träffar henne. Nu ska jag dricka te med smak av kanel och äta skorpor vid sidan om, vem vet? Det kanske bara är en rejäl frukost jag behöver för att få upp korpgluggarna igen.

Avslutar denna natts skriverier med en låt som sammanfattar en stunds musiklycka.

Chariot.

Jag är så trött på att bo hemma. Jag vet, jag har sagt det förr. Tycker dock att det tål att sägas igen - trots att orden är så slitna. Men vad ska man göra när ködagarna hos sssb och bostadsförmedlingen inte räcker? Har inte haft så många andra bra alternativ heller kan jag tillägga.

Nu i i höst/vinter hade jag tänkt göra ett försökt i alla fall och be om en jävla tur hos sssb. Har ju 650 ködagar, det är ju inte så illa tycker jag. Då finns det i alla fall en chans till en etta.  Även om den chansen inte är stor. Men så släpper föräldrarna bomben att de med största sannolikhet ska lämna landet på obestämd tid från och med mars, det lutar dock åt ca 6 månader. Under den tiden vill de att jag ska dela lägenheten på söder med syrrorna och när de kommer hem kan jag flytta vidare direkt. Det känns som en lockande tanke, främst eftersom det blir väldigt billigt för mig. Drygt 3000 sammanlagt för mat + hyra. Men jag vet inte. Samtidigt känns allt så passé. Jag vill ju ha en ny era. Lite beslutsångest har jag allt...

För tillfället ligger jag ihopkrupen i en hög och tänker på massa saker. Gör upp planer och funderar på hur den närmaste tiden kommer se ut. Vill fly iväg till landet nästa helg, men vet inte om jag kommer få det att gå ihop med jobb, etc. Lite tråkigt. Men men, har så mycket annat på g att jag egentligen borde stanna hemma ändå. Mina kurser blev ju omfördelade så mitt pluggschema är extremt rörigt just nu.

Imorgon ska jag överdosera i latte - har varit sjukt sugen på det hela veckan. Ska ta och möta upp Emma W vid Espresso house i gamla stan. Vi ska ses vid 12 så jag lär väl fortfarande vara i starkt behov av koffein för att vakna till lite. Ska bli så kul att se henne, vi har inte setts sedan hennes födelsedag i juli och det var ju ett tag sedan.

Återbesöket gick bra och såret efter operationen läker fint. Ett stygn sitter fortfarande kvar och skaver, men så fort det har släppt så kommer svullnaden att gå ner helt och hållet. Det röda däremot är, precis som ett blåmärke, lite mer svårläkt. Blödningarna kommer vara borta i november eller december. Eftersom jag är som jag är så blir jag ju aldrig nöjd, men jag ska göra mitt bästa för att försöka komma så nära det som möjligt, för det blir inga fler operationer. Om något skulle gå tillbaka finns det ju alltid andra muskler man kan kapa, men resultaten efter ingreppen brukar ju vara ganska stabila så det kommer nog aldrig bli aktuellt.
 
Jaja, nu tänker jag återgå till att njuta av mitt liv och förhoppningsvis så kommer jag att börja acceptera mig själv lite mer. Tycka att jag är helt okej. För det är är ju det jag är, egentligen.

Mysig fika med flickorna idag. Kändes härligt att bara befinna mig i deras sällskap! Var dock lite distraherad av att det kliade som fan i ögat och det spände när jag tittade åt vänster. Detta märktes väldigt tydligt när jag fundersamt betraktade fina Husky och vräkte ur mig: "det gör ont att se på dig". Haha, IQ-fiskmås. Annars så pratade vi på om lite allt möjligt och gjorde också upp lite planer inför helgen.

Väl hemma så återföll jag i mina gamla ålderdomliga vanor. Jag satt med M och varvade mellan förtjusta och irriterande små utrop medans halv 8 hos mig rullade på tv:n. "Vilken söt farbror!" "Men ska hon ha en sådan sunkig dukning?!" "Det finns ju ingen röd tråd i menyn! kolla på söta farbrodern istället, han ser ut att kunna sina grejer". Min fetish för matlagningsprogram är lite smått skrämmande. Och jag som inte ens kan laga mat - vart finns logiken? Att jag vill bli bättre på det kanske, men bilden är ändå komisk. L. Björklund + cookalong = sant.

... är inte ett program som jag vanligtvis brukar följa. Men under mitt zappande igår så fastnade jag på svt. Det var enbart Kjell Bergqvists fel - jag gillar verkligen hans karismatiska personlighet, sen är han ju en förbannat bra skådis också. Börjar nog bli lite halvt tantig, jag och M följer matlagningsprogram och myser ner oss i soffan vid anblicken av Per Moberg bredvid en stek. Jaja, jag har ännu inte blivit helt frälst av svt och dränkt ner mig i avgrunden, med andra ord: antikrundan.

Imorgon blir det tillbaka till verkligheten igen. Ska bli så obeskrivligt härligt att slippa detta viloläge! Kommer att kicka igång med den första av höstens många cafésittningar på eftermiddagen. Snacka skit över vaniljlatte tillsammans med mina favorittjejer, S & S. Det kan inte bli så mycket bättre än så.

Den här veckan kvalar nog in som en av de mest tråkiga på år och dagar. Fördelen med att vara nyopererad är man kan ligga i sängen och äta glass med gott samvete. Man behöver inte göra någonting och att inte träffa en människa, att ha telefonen avstängd... ja, det är helt enkelt inte en helt otrevlig tanke. Man kan bara lugnt placera sig i den där tysta och svala glaskupan med en mjuk filt mot kinden. Och det är himmelskt. I max två dygn. Efter det så börjar det klia i kroppen efter något meningsfullt att göra. Tyvärr skriker varenda en av mina fysiska lemmar på hjälp om jag försöker flytta dem från mjukt underlag.

Fattar inte vad det är med mig, men är så TRÖTT.

Några av mina fynd som jag införskaffade runt löning. Jag blev blixtförälskad i hatten när jag såg den för första gången - ville nästan falla på knä och fria till den i skylfönstret. Den är tjusig, käck och så inte jag. Men det är lite av dess charm enligt mig. Det är kul att testa på något nytt och att våga ta ut svängarna! Sen var jag faktiskt ett stort fan av huvudbonader back in the days - a.k.a högstadiet - och jag är helt enkelt sugen igen...

Kom hem från sjukhuset igår eftermiddag. Just nu gör jag inget annat än vilar och torkar blod. Ser ut som Frankensteins monster och det är ingen underdrift. Resten av den här veckan tänker jag undfly allmänhetens blickar och stanna kvar i sängen. Efter helgen ska jag nog våga mig ut i verkligheten igen.

En resumé angående gårdagens bravader, tänker inte säga "snabb" för den är tämligen långdragen:

Steg upp vid halv sju och var kolugn, precis som jag varit hela sommaren. Kvällen innan var jag smånervös och nästan lite rädd, men det hade blåst över. Åkte iväg till Kungsholmen och anmälde mig i kassan på nedervåningen och tog sedan hissen upp till vårdavdelningen. Blev förd till ett rum fyllt av sängar där en annan tjej redan huserade. Fick de vanliga hemska sjukhuskläderna och en skärm att byta om bakom. Sedan kom en sköterska med skåpnycklar och satte på mig ett armband med personuppgifter. Fick sedan informera om att jag hade fastat och att förkylningen nästan helt gått över. I handen fick jag en burk fylld av fyra tabletter, två vanliga panodil, en lugnande och en mot illamående som jag specifikt bett om innan. Fick också en kanyl i handen. När de skulle rulla upp mig mot väntrummet där jag skulle ligga innan jag fick åka in på operation, började jag skämmigt nog fälla några tårar och blev lite uppriven. Dolde det dock väl och hade stöd i form av pappersnäsdukar. Men lite obehagligt är det ju med operationer och de skulle faktiskt gå in med en skalpell på mitt jäkla öga.

Väl inne i operationsalen var jag jättenervös igen, men svävade tack gode gud iväg av sömnmedlet inom trettio sekunder efter att de sprutat in det. Vaknade till liv nere på rummet där jag ursprungligen befunnit mig och hade fått omslag på ögat som skulle sitta kvar i några timmar. Var yr och desorienterad och det enda jag kunde tänka på var: hur hemskt ser det ut? Jag har hört skräckhistorier om att ögonfransarna klipps ner och hela ögonvitan är blodröd och svullen. I mitt fall är bara ena sidan det och ögonfransarna är kvar, men tro mig, det räcker. Det ser rätt för jävligt ut ändå. Stygnen spänner dessutom och blod måste torkas bort några ggr om dagen. Så fort jag rör huvudet eller ögat bränner det som eld så det bekvämaste är att hålla sig i stillhet och hålla ögonlocket stängt.

Försöker kurera mig med halstabletter och litervis med te, det går inget vidare. Saknar dessutom mitt sociala liv som pga jobb, sjukdom och skola fått ta ett steg åt sidan. På söndag får jag i alla fall träffa älskade Jac, längtar. Nu blir det sömn, ska nämligen jobba imorgon och njuta av ob-tillägg.

P.S. Min godnattsaga består av Cissi Wallin och lakritsdoftande ljus - det ni.

Ont i halsen, bakis och har tackat ja till jobb. Ingen bra kombo alls. Men mitt kontrakt har blivit förnyat till 3 oktober, vilket jag är tacksam för. September kommer dock att bli en av de mest intensiva månaderna någonsin - så mycket på g att jag nästan smäller av bara jag tänker på det. I konstrast mot det ställs oktober som kommer bli heldött. Från kaos till stiltje.