The Chili Experience

Blir återigen påmind om hur mycket jag avgudar tradera! Har hittat de fyra delarna i Vilhelm Mobergs utvandrarepos för en spottstyver. Olästa, nya exemplar från senaste slutsålda upplagan anno 2006.

Min blogg har blivit en enda stor klagomur. Här vräker jag ur mig all möjlig skit,  just nu har ju denna skit tagit full fokus på plugget.  Tråkigt nog. Tentan är godkänd, labbarna klara. Vad finns kvar i första delkursen? Jo, en liten skriftlig uppgift som känns överkomlig och sen den ultimata katastrofen. Programmering. Tre föreläsningar och sedan ska vi ha allt vi behöver för att kunna bygga ett eget litet mini-program. Antingen så är jag mentalt efterbliven eller så är mina lärare en aning för entusiastiska. Den kommande veckan lär bli... intressant. Det tog mig nämligen 4 timmar att ens få ned java-kit + editor till datorn. Det bådar inte gott.

Något kul som har hänt? ja, men det är ju klart. Chilis liv är måhända inte en dans på rosor, men hon har sina ljuspunkter hon med. Just nu kan jag t.ex. säga ka-ching  vad gäller lönen + sen så råkar ju min älsklings-kusin vara på besök från Örebro över helgen. Pengar, gott sällskap och behov av lite tröst... Självklart innebär det att Neu/Björklund-klanen ska ut och spendera imorgon, shopping-spree all in! Jag behöver verkligen ägna mig åt min älsklingsaktivitet, sätta in kortet i chip-läsaren.

Kan inte sova. För många tankar som snurrar  i huvudet, stress x 100. Samt förvirring. Nu är ju alla webbprov avslutade. Oerhört skönt! Dock blev jag supernojig när jag såg att min första laboration blev underkänd pga att flera linuxkommandon saknades. Kan inte minnas att jag och min labbpartner missade några alls så kändes konstigt att se det där stora blaffiga F:et på betygsrapporteringen. Fick mina misstankar bekräftade när jag loggade in ikväll och såg att betyget ändrats till ett P (Pass) och att kommentaren tagits bort. Så jäkla skumt och IRRITERANDE. Håll isär elevernas inlämningsuppgifter, tack.

Får nästan panik när jag ser på mitt gigantiska tvättberg. Har varit så upptagen att jag inte haft tid att sanera skiten. Något måste göras - genast. Det blir lätt så när man är så här förbannat upptagen som jag varit den senaste tiden. Börjat få en aning (med betoning på ANING) koll på data och systemvetenskapen i alla fall. Det går framåt!

De kommande dagarna kommer att innehålla både roligheter och plikter. Imorgon blir det jobb och plugg. På fredag är det dags för laboration och Fannys födelsedagsfirande. Lördag... då bjuds det med största sannolikhet på mystiska buserier. Sanering får helt enkelt ske på fredagseftermiddagen, lär bli trevligt. Behöver slänga in säkert 6-7 maskiner...

Jag har väntat i evigheter på att Bonnier ska släppa nya utgåvor av stadsserien, givetvis i inbunden form. Men nu har jag gett upp och köpt bok 1-5 på pocket. Dock har jag inte sett skymten av Vävarnas barn, Krigens barn och Vita bergens barn. Finns enbart på ljudbok - det är ren skandal. Vad hände med att ta hand om det litterära kulturarvet? Det finns faktiskt människor som råkar vilja äga nya exemplar av dessa böcker, istället för att behöva jaga runt på antikvariat. 
 Slog i alla fall upp första bladet i Mina drömmars stad häromveckan och det tog enbart någon minut innan jag återigen sögs in och reste tillbaka till 1860. De fyra grundpelarna. Henning och Lotten. Tummen och Matilda. Man får följa dem från väldigt ung ålder och kommer dem nästan overkligt nära. Som om de vore ens egna vänner. Miljön och människorna genom sviten är alla levande. De frysande tvätterskorna vid Hammarby sjö, de råbarkade hamnarbetarna, de vulgära kifferna med inbjudande läppar och tomma, trötta ögon. Böckerna i stadsserien är alla omistliga verk som man någon gång under sitt liv måste ta del av, upplevelsen dröjer sig alltid kvar. Fogelström, mannen som skapade detta kanske var Stockholms främste älskare. Han flyttade med sin mor och syster in i Danelii stiftelse på Bondegatan här på Södermalm under tidigt 1920-tal, det huset ligger bara några meter från mitt barnsdomshem vid Vita bergen. Daneliis fastighet skulle enbart tjäna som boende för ensamma kvinnor och deras barn, män släpptes inte in. I kvarteret, med det vackra namnet Kristallen, bodde de fattiga och de bortglömda. Historiens dolda aktörer. Dessa skuggor ur det förflutna fick ta form igen och det kommer jag nog alltid vara tacksam för. En litteraturskatt utan dess like skapades och kommer alltid leva kvar.

En hel del hinner hända på en vecka. Har t.ex. fått kontrakt på en studentlya i Sickla. Ligger precis mitt emot Nautilus gym vid Hammarby sjöstad. Får se hur länge jag blir kvar där, max två år. Men det är mysigt och jag tror att jag kommer trivas där. Inflyttningen sker den 1:a november! :) Helgen kommer enbart ägnas åt plugg och jobb, måste fortsätta vara fokuserad. Är nämligen fortfarande lite vilsen i IT-fältet.

P.S. Dagens kändisspottning - Gustaf Skarsgård. Gick vid Tjärhovsplan där jag skulle ta 2:an och såg en ryggtavla (och framför allt keps...) som kändes väldigt bekant. Vi hoppade båda på bussen och hamnade mitt emot varandra. Jag är en stor Skarsgård-beundare, men det kändes ändå löjligt att jag blev så starstruck, haha.  Det är ju en ändå en helt vanlig människa som råkar vara väldigt offentlig pga sitt yrke.