The Chili Experience

Hamnade på Adlibris och i vanlig ordning så var det svårt att inte fylla kundvagnen till max. Införskaffade i alla fall ett exemplar av Purpurfärgen. Filmatiseringen har jag sedan tidig tonår tyckt väldigt mycket om, så det är lite konstigt att jag aldrig tagit mig tid till att plöja igenom boken. Hade svårt att hitta den på svenska så det fick bli originalspråket. Har inget emot det egentligen, ofta är översatta böcker inte lika bra. Men har läst så mycket engelsk litteratur på senaste tiden, hade lust att bryta av mönstret lite. Nåväl. Passade även på att köpa de första två böckerna i serien om Grottbjörnens folk. Jag erkänner att ett ex av Does the noise in my head bother you smög sig med också, sen var det finito. I alla fall för denna gång. Men man måste ju bunkra upp lite inför sommarläsningen, eller hur? :)

Tillfälligt tillbaka från isoleringen. B-uppsatsen missade jag tyvärr deadline på och den går inte att lämna in sent pga tajt tidsschema med opponeringarna. Sved lite först måste jag erkänna. Blev av med resttentan från helvetet i januari och nu kommer det en uppsats i dess ställe  - kul. Som tur är så är den i stort sett färdig så det är bara att lägga fram den i höst vid sidan av data- och systemvetenskapen.

Hatar dock att ha rester, det har hänt mig frekvent sedan ett par terminer tillbaka, alltid någon eftersläpande tenta. Vill komma i fas för tusan. Nu kan man kanske tro att jag är befriad från arbetsbördan, så är inte fallet. Teori-tenta är det som gäller nu, sedan komplettering för två missade seminarium. I slutet av nästa vecka är det dags för sommaruppehåll, längtar!

Ärligt talat så har jag inte ätit något över huvud taget i dag. Sitter och stirrar på min dataskärm och har ångest för att jag bara fastnar hela tiden, måste skriva! Det jag ska göra nu är att gå till affären och inhandla något ätbart, är i starkt behov av bränsle. Sedan röjer jag undan på köksbordet och sätter igång. Later!

"I remember as a kid looking through old photography books about sideshows and circus performers and wondering why people thought them so odd. Did people think they don't have feelings beacause they're missing limbs? They can't love because their bodies are misshapen? They can't be beautiful because they don't conform to our stereotype of beauty? Maybe we are the ones who are ugly."

Mina föräldrar möttes sommaren 1985, pappa var 22 och mamma var 16. Pappa var professionell musiker på den tiden, hade långt hår och trasiga jeans. Han skrev och sjöng sina egna låtar, spelade gitarr och var etablerad inom musikkretsar i Stockholm. Jag vet inte hur utbredd mammas kreativitet var då de möttes, men jag har alltid haft bilden av henne som en oerhört begåvad konstnär. Hon målar, syr, stickar, arbetar med lera och gör smycken. Den artistiska ådran finns hos dem båda. De har passionerade drag, värme och starkt engagemang har alltid varit utpräglat. Jag skulle dock kalla min kära far för den mer äventyrslystna, han är spontan ut i fingertopparna. Kastar sig över utmaningar, får infall till höger och vänster. Det är en del av hans charm. Mamma har barnasinnet kvar och älskar precis som jag Disney och Astrid Lindgren. Minns fortfarande när hon visade mig och mina syskon Mary Poppins och Sound of Music när vi var små. Jag blev ett hängivet Julie Andrews-fan på fläcken och sjöng do-re-mi så det ekade när jag cyklade på bakgården. Hon uppmuntrade alltid vår lek fullt ut, vi fick vara barn och vår fantasi hade aldrig någon ände.

Under 2009 så räddade vi en del av faderns musik från slitna kassetter, vinylskivorna håller än men de skraltiga kassetterna är en annan femma... och bara för att det här blev något av en hyllningstext så lägger jag ut en låt som jag alltid tyckt väldigt mycket om. Så, solo-projekt från 1988. Håll till godo!

Ta det som en man

I dag kom min nya army jacka som jag fyndade på tradera! Diggar verkligen den, dock var den lite för stor så jag funderar på att sy in den en aning.

Kärlek börjar med en liten skälvning i hjärtat. Det är en smärtsam och ljuv drog. Jag trodde som 16-17-åring att jag hade smakat på det ruset, men togs ganska snabbt ur den villfarelsen. Verkligheten gjorde sig påmind och jag insåg att jag mest var kär i kärleken. Tiden förflöt. Jag levde livet, brydde mig mindre och mindre om att "ha" någon. En dag ramlade han in i mitt liv, mest av en slump. Vi blev blixtförälskade och tillbringade två intensiva år tillsammans.

Trots att det gått en lång tid sedan jag bröt upp från det förhållandet så minns jag fortfarande den personen med värme. Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Och det är väl så det ska vara, om man verkligen har älskat någon.

Gjorde en riktig söndagsmiddag i dag - oxrullader med hasselbackspotatis och gräddsås. Behöver jag ens säga att faten länsades? :) 

I morgon blir det ett kvällspass på jobbet. Ska försöka kliva upp tidigt så jag hinner uträtta en del ärenden under dagen. Behöver ta mig till skolan och biblioteket - så lite tid, så mycket att beta av. Så nu säger jag god natt och lovar att återkomma med intressantare skriverier.



 OFF TOPIC: Jag är så jäkla fin i min hatt. Jag måste nog börja använda den.