The Chili Experience

Haft en mysig kväll med Linnéa och Danne. Vi satsade på bio och mat i Heron city. Jag blev stoppad när jag skulle få min biljett riven. Personen ville kolla min ålder eftersom filmen hade 15-årsgräns. Haha! Skönt att min babyhy inte är på väg downhill...

Vi hade från början bestämt att gå på en senare föreställning, som tur är så tog vi den tidigare. Blev nämligen uppringd av chefen  i eftermiddags och fick en extra-tid i morgon lördag, 9-18. Har bestämt mig för att trotsa min vanliga vana som är att komma inlufsandes med ögonlock tunga som ica-kassar med 4 timmars sömn bakom mig. Då är det ju finemang att vara hemma redan vid 21!

Är inne på tredje vändan med provlinser nu. Denna gång är det proclear toric i lite tjockare material. Faktumet att de inte är så tunna gör att det inte snurrar på sig lika friskt, men de innebär också att linserna sätter sig som ett pansar i ögat och är därmed extremt svåra att få ut. Jag är van vid att att man bara föser två fingrar mot varandra 1-2 ggr så får man tag i linsen, nu behöver jag i princip klösa ut helvetet. Hoppas att jag vänjer mig, för det lutar lite åt dem här. Ska sätta i dem nu och promenera till optikern så får vi se vad som sägs vid undersökningen.

Smorde in mig med kaffesump tidigare ikväll - haha! Måste varit en syn, jag med halva kroppen brun... Det är i alla fall ett gammalt husmorsknep och det fungerar faktiskt jäkligt bra! Min hud är babylen och fin nu, testa vetja! Men det är ett helvete att göra rent badrummet efteråt. Såg ut som en hel kaffebryggare exploderat över golvet. Höll ju inte direkt igen, haha!

Nu blir det sängen, fullspäckad dag i morgon.

Jag föddes mitt i smällkalla vintern, den 28:e januari 1987, på Huddinge sjukhus. Mina första två år tillbringade jag i Mölnbo, en riktig håla i närheten av Gnesta och Södertälje. 1989 lyckades min kära far och mor byta lägenheten på stället som Gud glömde mot en skokartong vid Skanstull på Södermalm. Förstår än i dag inte hur de lyckades med det, antar att det var en smula charm och en jäkla massa tur som spelade in. Vitabergsparken och gatstumparna på Söder blev min värld. Där lärde jag mig att cykla. Där lekte jag kull och åkte pulka. Där klättrade jag i träd (ja, faktiskt.)

Började 1:a klass 1994 i Sofia skola, den solgula borgen med tinnar och torn. Så fort jag lärde mig läsa så väcktes min läslust - jag kastades rakt in i vad som brukar kallas för "slukaråldern". Jag lånade ofta böcker på skolbiblioteket och gjorde flera besök i månaden på bibblan på Medborgarplatsen. Varje gång jag stegade ut därifrån så hade jag fyllt min kasse till bredden, det var så mycket som min späda kropp orkade bära.  Alla klassika barnböcker avverkades, några favoriter som jag minns är Kastrullresan, Anne på Grönkulla och serien om Det lilla huset på prärien. Sommaren 1998, som 11-åring, plöjde jag igenom sviten om Utvandrarna, av Vilhelm Moberg. Kort därefter förälskade jag mig i Fogelström. Någonstans där, 1990-nånting, bland färgglada kläder, hårspännen och barndomslekar så föddes en del av mina planer för framtiden. Jag ville bli författare. Eller journalist. Bara jag fick skriva, skapa. Texter var och är magi för mig. Att själv kunna skapa den magin är förlösande, det gör mig lycklig.

Stadsdelen som är full av färg. Som sprudlar av charm och har bohemiska drag. Som är avslappnad och vacker. Men ibland slår den mig med full kraft, hatkärleken. Den jävla hatkärleken till Södermalm. Jag känner varenda gata, alla ställen bär på så otroligt många minnen. Hela min historia. Det är på både gott och ont.

Varit lite för mycket nattugglande de senaste dagarna. Nu är jag faktiskt trött (för en gångs skull!) men jag har fastnat på en fransk film som jag inte kan slita blicken ifrån. Denna måste helt enkelt ses klart. Ska passa på att skämma bort mig själv för resten av den här veckan kommer bli sjukt hektisk. Första steget är att skriva klart metod-tentan!

Köpte denna pocketbok i dag. Har inte läst mycket av John Ajvide Lindqvist förut. Tror faktiskt att jag endast avverkat Låt den rätte komma in, som för övrigt var otroligt fängslande. Återstår att se vad jag tycker om den här, kanske blir en recension sen!

Ett segt dygn har passerat. Blev väckt av M som ringde från Finland och skulle berätta om kvällens strapatser. Själv var jag trött som en gnu och var föga intresserad. Anledningen till att jag över huvud taget var relativt lätt att få liv i var att jag var så stressad över uppsats PM:et. Det var deadline i dag kl 12 och jag missade det. Körde fast totalt. Känns mindre bra. Såg dock att hälften av gruppens uppgifter fortfarande lyser med sin frånvaro på mondo så jag behöver kanske inte bryta ihop fullständigt. Jag är i vilket fall som helst nästan klar nu och ska lägga upp det, så alltför stor försening blev det ju inte i slutänden.

Uppsats-kursen i sin helhet har varit oerhört sammanpressad. Vi fick ämnena relativt sent t.ex. Det är något som jag kommer ta upp i utvärderingen i ett senare skede.

Älskade systers födelsedagsfirande i lördags, grattis återigen :) En hel liten armé samlades på Klippgatan för att äta dundertårta och dricka San Franciscos. Tråkigt nog var inte mitt mående på den bästa nivån så jag tog det lugnt och avstod från utgång.

Jag har haft beslutsångest x 100 angående present till P, men slutligen så har jag nu bestämt mig för att ta med henne på bio och restaurang nu i veckan. Mollan ska självklart också med på ett hörn, vi ska nämligen frossa i nostalgi á la 90-tal. Yes, folks. Det är Scream 4 som står på agendan! Ettan är ju något av en klassiker, om än något uttjatad. De andra två är inte mer än godkända, om ens det. Med andra ord så förväntar jag mig att den fjärde skapelsen är en tvättäkta kalkonrulle. Trots det så måste jag bara se den, det är ju för tusan Sidney Prescotts (och min barndoms) återkomst... haha!

New arrival.

 

Efter ett par timmars intensivt plugg så ska jag nu stoppa i mig oxrullader och se på film hemma hos världens bästa killkompis. Blir antagligen en dos till av skolarbetet när jag kommer hem igen senare ikväll, men är i behov av en paus. Och man tackar inte nej till P:s mat - det är nästan en synd.

Släkten Tudor regerar återigen i min sängkammare. Konstnärlig frihet flödar fritt i film samt tv-adaptioner, men den smått förvrängda bilden stör faktiskt inte mig överlag. Ibland är det härligt med en nypa romantisering! Ta lite Phillippa Gregory som grädde på moset så blir det en småleendes Lovisa som resultat...



Notera Annes legendariska halsband med bokstaven B.

Det är relativt tragiskt att kolla igenom inlägg efter inlägg skrivet av undertecknad som fullkomligt skriker ut panik över studier. En gång i tiden kallade jag mig själv för stresstålig, århundradets skämt måhända? I nuläget är det b-uppsats på g. Eller snarare c. I alla fall om man ser till mängden som krävs - my god. Min lärare har dessutom en tendens att slänga på en meningslösa och tidskrävande hemuppgifter som en liten extra twist vid sidan om.

Jag visste inte hur bra jag hade på det på litteraturvetenskapliga institutionen, R.L.... allt är förlåtet!

Denna godbit landade på hallgolvet i dag -  bästa svenska filmen på lång tid enligt mig. Dalle är helt fenomenal i rollen som Gösta, Bill Skarsgård har en naturlig charm och hans blåögda naivitet känns så äkta. Det är ett välskrivet manus och i det stora hela så finns det få saker att klaga på. Men så är jag en sucker för coming-of-age storys också...

Började dagen med att försova mig, klockrent! Masade mig sedan ner till gamla stan för att fika på Kronan med S. Trevlig stund som vanligt, men hade ögonmigrän vilket störde mig en del. Har haft mycket av det de senaste veckorna, trodde att det skulle gå ner efter op... hoppas verkligen att det är övergående för det är väldigt jobbigt.

Fy fan. Har så mycket ångest i kväll. Hjärnspökena flödar. Vill bara lägga mig och sova, men just det. Det kan jag inte, för jag måste kolla igenom min hemuppgift innan jag mailar in den... perfekt timing, eller hur?

Ful-öl och kvalitetsöl blandades friskt och jag fick smeknamnet "normala tjejen" av en random snubbe som uppenbarligen diggade mina skor. Tyvärr blev det en trist händelse som fick avsluta kvällen, J:s plånbok och kamera försvann. Fick dock höra i dag att hon fått tillbaka det förstnämnda i alla fall, skönt det! Man blir verkligen trött på sådana där low life-individer som inte kan hålla sina långa fingrar i styr...

I dag har jag, tillsammans med Linnéa, fyllt magen till det yttersta med kinamat på Bamboo Garden. Det var längesedan jag var där nu så det var ett utmärkt nöje på söndagskvisten. Vi toppade det hela med bio på Sergel efteråt - The way back. Jag har längtat efter den filmen i nästan 6 månader så mina förväntningar var någonstans i taknivå. Blev lite besviken faktiskt. Den började oerhört bra, men ungefär hälften in på den nästan 2 timmar långa rullen så började det falna rätt rejält. Tror att den skulle ha tjänat på att vara lite kortare, vilket Linnéa också nämnde. Gustaf Skarsgård var dock väldigt bra i sin roll, även om hans karaktär inte fick särskilt mycket utrymme.

Gårdagskvällen var minst sagt intressant. Åkte nämligen ända ut till Norrtälje på äventyr. Det var utbredd rastlöshet i hela kroppen och någonstans där på vägen undrade jag faktiskt vad tusan jag sysslade med. 

Nu tänker jag utnyttja lördagens ledighet fullt ut, det blir tjejkväll med Lambi och Husky. Skum belysning och god öl känns som en utmärkt idé för tillfället...

Hösten 2009 klippte jag gardin, a.ka. min emo-lugg. Den har fungerat som ett säkerhetsnät för mig, tråkigt nog. Den var inte tänkt att bli det när jag fixade den, men den utvecklades till det i alla fall. Den har potential, den skulle kunna vara snygg. Bara jag har den så att den inte skymmer synfältet, dock hamnar den som en jäkla skygglapp ändå. Som en del i att ständigt sträva efter att må bra i mig själv så ska jag försöka göra mig av med denna tråkiga frisyr. Finns även ett medicinskt skäl. Att löpa risk för dubbelseende känns ju inte så lockande, eller hur? Så efter ett och ett halvt år ska alltså luggen få växa ihop med håret igen. Hu, det känns läskigt när jag vant mig så mycket vid den.

 

I går samlades hela gänget i gamla stan. Jag hade dock, dumt nog, erbjudit mig att visa vägen till en enormt mysig pub som jag besökte för några månader sedan. Det gick inte särskilt bra, undrar verkligen vart jag var någonstans den gången, haha.  Anyway, eftersom mitt minne svek mig så hamnade vi på Wirströms i stället. Dit kommer jag definitivt att återvända! Fina källarvalv, stora bord varvades med mer intima små bås, live-musik fanns om man kände för att lyssna på det men det var heller inget problem att undvika det då stället var så pass rymligt med alla sina gångar och vrår. Som en riktig pub-grotta, överfull med god öl. Som toppen på moset så var servicen riktigt grym! Kvällen i sin helhet var väldig trevlig, men lite smått pinsamt att jag blev totalt lullig i hjärnkontoret av relativt lite alkohol. Var i gott sällskap i alla fall,  så var inte helt och hållet ensam om att att vara rund under fötterna :)

Tack för en fin kväll darlings, saknar er redan.