Stockholm i mitt hjärta.
Jag har väntat i evigheter på att Bonnier ska släppa nya utgåvor av stadsserien, givetvis i inbunden form. Men nu har jag gett upp och köpt bok 1-5 på pocket. Dock har jag inte sett skymten av Vävarnas barn, Krigens barn och Vita bergens barn. Finns enbart på ljudbok - det är ren skandal. Vad hände med att ta hand om det litterära kulturarvet? Det finns faktiskt människor som råkar vilja äga nya exemplar av dessa böcker, istället för att behöva jaga runt på antikvariat. 
Slog i alla fall upp första bladet i Mina drömmars stad häromveckan och det tog enbart någon minut innan jag återigen sögs in och reste tillbaka till 1860. De fyra grundpelarna. Henning och Lotten. Tummen och Matilda. Man får följa dem från väldigt ung ålder och kommer dem nästan overkligt nära. Som om de vore ens egna vänner. Miljön och människorna genom sviten är alla levande. De frysande tvätterskorna vid Hammarby sjö, de råbarkade hamnarbetarna, de vulgära kifferna med inbjudande läppar och tomma, trötta ögon. Böckerna i stadsserien är alla omistliga verk som man någon gång under sitt liv måste ta del av, upplevelsen dröjer sig alltid kvar. Fogelström, mannen som skapade detta kanske var Stockholms främste älskare. Han flyttade med sin mor och syster in i Danelii stiftelse på Bondegatan här på Södermalm under tidigt 1920-tal, det huset ligger bara några meter från mitt barnsdomshem vid Vita bergen. Daneliis fastighet skulle enbart tjäna som boende för ensamma kvinnor och deras barn, män släpptes inte in. I kvarteret, med det vackra namnet Kristallen, bodde de fattiga och de bortglömda. Historiens dolda aktörer. Dessa skuggor ur det förflutna fick ta form igen och det kommer jag nog alltid vara tacksam för. En litteraturskatt utan dess like skapades och kommer alltid leva kvar.