Julkänslor från förr gör entré.
Måste erkänna att jag faktiskt inte följt en julkalender sen 2002, då var jag 15 år. Kom till en gråzon där jag inte riktigt kunde uppskatta det, men samtidigt inte ville kasta bort det. Slutligen blev det förstnämnda alternativet segrare, på grund av att kalendrarna sög så jävla hårt och har fortsatt att göra det under majoriteten av 00-talet. Vad hände med jul i kapernaum, mysteriet på greveholm, julens hjältar, Sunes jul och alla andra stämningshöjande produktioner som kantades av kvalitet? Således hade jag inga direkt skyhöga förväntningar när jag i brist på annat faktiskt gav årets kalender, tjuvarnas jul, en chans. Blev dock positivt överraskad. Merparten av skådisarna levererar, och flickan Charlie som står i centrum övertygar. Är lite svag för gammaldags Dickens-miljö också, det bidrar självklart. Men historien är mysig, lite spännande och rolig. Klart hållbart hittills! :)
Här kommer en snabb liten överblick:
Julsaga i Charles Dickens anda. Historien utspelar sig i Stockholm, i det förra seklet, där julen står för dörren. Stadens barn längtar efter julklappar, det stora varuhuset längtar efter att tjäna pengar - och stans tjuvliga längtar efter att stjäla Madame Bofvén leder en ökänd tjuvliga som i folkmun kallas för Klappsnapparna eftersom julen är deras högsäsong och julklapparna deras byte. Bland tjuvarna finns Bongo, Skuggan, Trollet och så Kurre förstås. Kurre är stans klantigaste ficktjuv och uppväxt i ligan, som blivit hans familj.
Men den 1 december får Kurre ett oväntat besök. Utanför hans kyffe står ett övergivet barn med en lapp i näven - hans okända dotter Charlie. Kurre vet först inte vad han ska ta sig till med ungen, men när Charlie av en slump räddar Klappsnapparna från polisen blir hon hela ligans maskot. Madame Bofvén ger Kurre i uppdrag att lära upp Charlie till att bli en äkta Klappsnappare. Men hur ska det bli för Charlie att växa upp bland ett gäng banditer? Och ska Kurre, som knappt kan ta hand om sig själv, klara av att vara pappa?
