Spännande? Oh, yes.
Dygnet är helt åt helvete igen. Men vet det tusan om jag har styrkan att få det normalt just i natt. I stället vänder jag blad i en av Fogelströms bästa för 150:e gången.
Blir påmind om hur blödig jag faktiskt är när en liten tår bildas i ögonvrån. Ja, det är ett känsligt ögonblick när Henning blir besegrad av lungsoten och trots att jag läst alltihop så många ggr så sitter jag ändå där som en gammal hispig tant med näsduken i högsta hugg - huvva. Tur att man sitter dold inne på kammaren!
Kommentarer
Trackback