Söder glödde idag.
Stannade till några minuter och betraktade det på avstånd innan jag var tvungen att skynda iväg ner mot tunnelbanan. Medis ekade av starka röster som tog ton. Extasen var utbredd. Den färgglada och pulserande skaran skulle strax, som så många ggr förr, tåga mot Söderstadion för hemmapremiären.
Är ingen fotbollsfanatiker. Verkligen inte. Men det är något speciellt med kära Söders stolthet. Vårt Hammarby. Om man någon gång har stått på läktarna och känt gemenskapen, så vet man att den är svårslagen. Tillsammans, i vått och torrt. Och här, framför datorskärmen, sitter en tös som nog har ett mer grönvitt hjärta än vad hon tror. I alla fall i kanterna.
Kommentarer
Trackback