Förbannar denna dag.
Jag började min katatrofala dag med att svära över buss 66 som verkar ha slutat följa tidtabellen ordentligt. Pga bussjäveln kom jag 10 minuter sent och hade hjärtat i halsen efter att ha gjort seriösa försök att kuta från Länna gård. Trots att det misslyckades såg jag ändå ut som en gris på slaktbänken när jag till slut anlände. Timmarna som följde blev inte bättre. Låt mig måla upp en bild...
Scen, CG - I självscannningen och i kassan sågs en virrig subba som dessutom hävde ur sig fint sluddrande tal med jämna mellanrum. Hela tiden på gränsen till värmeslag, den stora bristen på sömn och mat... ja, det tog till sist kål på resterna av L. Björklund. Någonstans vid 4-5-tiden började det flimra framför ögonen och jag trodde på allvar att jag skulle svimma. Försökte frekvent undvika att uttala frasen "döda mig" högt. Huvudet dunkade och till slut var det bara att inse fakta - jag var tvungen att ställa in kvällens roligheter med Husky och ringa på skjuts så jag kunde kollapsa på mjukt underlag, häva i mig vatten och smärtstillande. Nu säger jag god natt, svär en sista gång över eländet och drar täcket över huvudet.
Hoppas att du mår lite bättre nu! Jag och Sandra funderade lite på att gå ut på söndag (hör och häpna) och ta några glas i stan. Jag slutar nämligen vid 21-tiden. Om du känner för en relativt lugn söndagkväll med några glas öl så hör av dig :)
Puss!