Mjukt underlag is the shit.
Innan jag hoppar i säng, tacksam över att denna otroligt seglivade start på veckan äntligen har nått sitt slut så måste jag bara berätta att jag faktiskt nästan blev brutalt nerslagen i söndags! Av ett snöras! Det låter superläskigt. Och det var det också, men samtidigt så jävla komiskt. Jag hade stämt träff med S i slussen, vi kände oss sugna på lite gamla stan-mys. Jag var utvilad, hade snus i käften (yes, mitt sluta-röka-projekt är fortfarande en succé) och njöt faktiskt av att få lite solsken på de bleka kinderna. Kort och gott - glad! Förnöjd trippade jag framåt och babblade strunt i telen. Så hörde jag ett ljud, men reagerade inte nämnvärt. Sen kom en rejält hög smäll och skarp smärta i huvudet. Snön for åt alla håll och vad gjorde jag? Kastade mig åt sidan när mer snö kom farande? Nej. Jag stod och höll telefonen i ett järngrepp, paralyserad och gallskrek rätt in i örat på S. Hon blir ju självklart livrädd och tror att jag halkat och spräckt skallen. Jag stod och kände på huvudet i panik med min fria hand och bara skrek ut hypokondri på högsta nivå medan förbipasserande människor gav mig lite lätt konstiga blickar. Stackars S - haha!
Off to bed. Och mitt huvud är helt btw, men skämde bort det med en extra-mjuk kudde i går i alla fall. Det var fan välförtjänt.