Farmor och farfar.
När familjen besökte Spanien i juli så fick de med sig mina farföräldrars bröllopsfoto. Jag har inte sett det på flera år och det känns som att det äntligen funnit sin rätta plats. Bilden är från sent 1950-tal och båda är 20-22 år gamla. Farfars vallonska drag är verkligen tydliga här. Det är dock synd att fotot är svartvitt, för det är en häftig kontrast med hans blå ögon mot det där mörka håret. Farmors lockar blev tydligen helt förstörda av en klåpare till frisör, dagen till ära. Men hon är ändå så fin. Jag tänker regelbundet på henne. Det är mer sällan nu, men ibland hugger sorgen tag i mig med järnklor. Jag saknar henne. 
Kommentarer
Trackback