New stuff
Den självbiografiska diktsamlingen håller på att byggas upp i rasande takt. Vill understryka att det kommer finnas mycket glädje och lycka i den också. Just därför har jag döpt den till Svärtad Pärla. Kommer fortlöpande att publicera alster som är under utveckling. Många är bara utkast, inte alls färdiga. Denna är en nyhet i samlingen, vet inte exakt vad jag tycker om den. Har ingen åsikt än så länge. . Man är sin egen värsta kritiker...
Korridoren fylls av tjattrande maktspel. Överheten blundar och låtsas inte se. Dörrar smälls igen och utsmetat klotter pryder kaklet. Vem är veckans nya leksak? De trippar förbi och slänger hatfulla blickar. Under välsminkade ansikten döljs osäkerhet och rädsla. De vill höja sina röster, men nöjer sig med avmätta leenden. Orden i manifestet lyser röda.
Hej du, jag vill sparka tills du ligger.
Hej du, mascaraluder.
Flicka lilla, du ska inte ta dig ton.
Vi kan krossa dig under vårt förakt och tvekar
inte tills du är stoft under våra vassa skor.
Jag vänder mig om och möter ett par blå isbitar. Mekaniskt drar jag upp min hand och vill för en sekund pulvrisera hennes näsben. Istället flyger ett pärlande skratt fram. Jag tar två trappsteg i taget. Ut från den solgula borgen, nerför den steniga oasen. Denna värld är inte min. Behåll den och smutsa ner den på egen hand.