I'm lost in the pile of books.
Är det bara jag som inte har möjlighet att njuta av värmen? När jag ser ut genom fönstret under både dag och kvällstid är Vitabergsparken helt överbelamrad med människor. Jag är en aning avundsjuk, det kan jag erkänna. Det sticker till lite extra när jag inser att jag kommer vara praktiskt taget isolerad de sista två veckorna, har så mycket att göra att det är sinnessjukt. Det kanske inte låter som det när jag radar upp listan, men det är ganska långa texter som krävs. Känner mig lite som en eremit med luffigt yttre - ni vet sådana där kufiska typer som skickar efter mat som levereras till dörren. Riktigt så illa är det inte, men nästan. Inuti sovrummet är det mörkt och lite instängt - i hörnet sitter en figur med blodsprängda ögon och rufsigt hår. Hon är böjd över en dataskärm och är omringad av pappershögar och luntor till böcker. Hon stressdricker te eftersom hon bojkottar kaffe för tillfället. Stirrig och lättretlig. Skulle kunna gå in på mer skrämmande detaljer, men vi slutar där för allmänhetens bästa.
Två veckor to go - då blir det till att slappna av. Längtar.
Själv sitter jag inomhus hela helgen och jobbar, så jag förstår längtan efter frisk luft och värme :)