Dokumentärer och funderingar
Ser på dokumentären Broder Daniel Forever. De har aldrig varit mitt favoritband, men en del låtar etsade sig fast i mitt hjärta under den tidiga tonåren och sade allt det jag ville säga om mig själv och om andra. Det är svårt att inte bli lite berörd och tagen när de taniga unga tjejernas tårar bildar svarta ränder i ansiktet av den kladdiga eyelinern. De håller om varandra medans de sjunger med i soundtracket till sin tonår. Dokumentären behandlar även bandmedlemmen Anders Göthbergs bortgång. Japp, jag är en popkultur-junkie och även en blödig typ. För jag måste erkänna att jag blir lite tårögd, jag med.
Kommentarer
Trackback