Har jag styrkan?
Ny beslutsamhet har infunnit sig. Jag vill verkligen sluta röka. Det är så för jäkligt svårt när man som jag är riktigt beroende. Man drömmer och längtar efter cigaretter, särskilt när man känner sig stressad eller vid utgång. Men tänker ofta på att jag har kol i släkten... det är en motivation som heter duga. Jag har rökt i omgångar i 6-7 år, vill inte sitta där som 40-åring och ha 50 % lungkapacitet kvar. Nytt försök blir det med andra ord - det är till och med slut på feströkningen. Jag hoppas att jag har styrkan att genomföra det den här gången.
P.S. Jag tänker inte ljuga. Även om jag mot all förmodan lyckas kommer jag alltid längta efter de där förbannade giftpinnarna. Det är den känslan som strömmar igenom mig nu, men vem vet? Det kanske är övergående, precis som alla abstinensbesvär.