Fresh, new and confusing.
Första utbildningsdagen var omtumlande, precis som det alltid blir när man får väldigt mycket information på samma gång. Byxorna var som väntat för långa och för stora. Tupacs kusin skulle lätt fått plats i mitt ena byxben. Skjortan satt dock ovanligt fint om jag får säga det själv, tur att jag klär i blått - haha!
Antog helt automatiskt att jag hade stresståligheten kvar i ryggraden, men där fick jag igen så jag teg. Usch och fy. Det är nästan så att man skäms. Nej, nu ska korten ut på bordet. Jag kände mig som en idiot. Sista timmen fick jag dock stå med S och då blev det trots allt lite fason på det i slutänden. Nu har jag repeterat här hemma under kvällens gång (måste erkänna att det finns en del frågetecken kvar, men det löser sig väl under tidens gång) samt fixat en fusk-lapp för koder. Finns hur många som helst, tur att min vackra vän är så samarbetsvillig. En räddare i nöden, I owe you S. Big time!