Tomorrow.
Tillbringade större delen av eftermiddagen med familjen ute i Järna hos plast-morföräldrarna. Det såg verkligen ut som ett vinterparadis där, så tyst och fint. Jag stormtrivs i mindre samhällen, det är en välkommen kontrast till den stressiga världen som är min vardag. Allting bara saktas ner till slow-motion och hela jag bara... är. Utan komplikationer. Det är fridfullt. Tyvärr stannar jag aldrig i det stadiet mer än en vecka, sen håller jag på att drivas till vansinne. Antar att jag är för mycket av en rännstensunge i grunden?
Var otroligt trött (det blev sent igår) så jag var säker på att jag skulle slocka direkt när jag kom hem. Trodde jag ja. Sov. Vaknade. Sov igen. Ungefär så har det sett ut de senaste sex timmarna, inte så kul... försökte trötta ut mig själv genom att glo på en dokumentär om Kurt Cobain, men kom på mig själv med att bli lite halvt deppad istället. Självmord och starka tendenser till bipolär sjukdom kanske inte är det bästa temat på en godnatt-saga direkt.