The Chili Experience

Så här års är jag alltid allmänt trött. Trött på både plugg och jobb. Sluttampen känns tung, alldeles för tung. Jag vet att jag kommer kunna ro det i land bara jag jobbar stenhårt och inte förlorar fokus. Det är dock så otroligt MYCKET som ska göras fram till 5/6. Har fortfarande en hel drös av sidor kvar att skriva på grupparbetet, senast söndag måste råmanus vara färdigt. I början av nästa vecka ska vi sedan gemensamt skriva inledning och slutsatser. Slutar det där? Icke. Sen väntar redovisning av vår 60-sidiga (!) rapport, inlämning av en individuell redogörelse och en hemtenta på 2500 ord i arkivjuridik.

 

 

Jag längtar så obeskrivligt mycket efter ledighet, en ledighet som inte ens nödvändighetsvis behöver bestå av renodlad semester med sol och bad. Det skulle räcka med lite balkonghäng med Gabriel, nya säsongen av Orange is the new black och en god IPA.

I dag gjorde jag slag i saken och skaffade ett lånekort på Nacka forums bibliotek. Jag brukade alltid låna mycket böcker förr och jag har länge känt att jag vill återinföra den trevliga vanan. Att komma hem med en påse fullastad av böcker som bara väntar på att bli lästa är fortfarande lika angenämt, nu som då... :)

 

Malin kom förbi senare på eftermiddagen för vårens första fika på balkongen. Vi frossade i munkar och Red bull och avslutade med äggmackor (?) vid middagstid. Malin var jättesugen på det sistnämnda. Hon råkade skymta en äggförpackning och en tub majonnäs i kylen, sen var det klippt!

 

I fredags samlades jag, Sara och Sandra i Tumba för en tjejkväll i nostalgins tecken. Sandra lagade sina legendariska amerikanska pannkakor som serverades med jordgubbar, grädde och sylt. Awesome är bara förnamnet. Jag länsade i princip fatet, ska det vá så ska det vá liksom. Förutom kulinariska läckerheter serverades även sprit i mängder. Vi experimenterade med drinkar i regnbågens alla färger samtidigt som vi under mycket skratt beskådade alla dokumenterade minnen som vi har upplevt tillsammans under åren. Ibland har jag svårt att greppa hur länge vi faktiskt umgåtts. Jag har nu känt Sandra i ca 7 1/2 år och Sara i 6 år. Time flies ! Hursomhelst var det en riktigt bra kväll, tack fina ni.

 

Tänker nog ta och kidnappa chicksen för en repris hemma hos mig snart. Är gräsänka nästa vecka så man ska kanske passa på och slänga iväg en inbjudan? :)

Jag hade en väldigt fin födelsedag i år. Det var enkelt, lugnt och bara... fridfullt. Den kan sammanfattas med varm choklad, tårta och paket. Just då föredrog  jag det framför umgänge med vänner, ärligt talat. Ibland är det skönt att vara ensam. Det blev lite mer socialt umgänge när min man kom hem från Luleå. G hade nämligen styrt upp med överraskning och bjöd mig även på middag på min favoritrestaurang på Söder. Inte helt fel, eller hur? :)

 

 

Allt börjar falla på plats igen. Och jag mår bra. Fan, vad härligt det är att säga de orden och mena det.

Jag pratade med en god vän ikväll. Det hon berättade kom lite som en överraskning, men ändå inte. Man är inte ensam om att drabbas av osäkerhet och kriser i relationer. Det kan ibland kännas så. Men relationer kantas av uppgångar och nedgångar. Till och med tvivel. Men det hon sa till mig fick mig att känna lite lugn för första gången på länge. Jag har till viss del alltid trott på ödets makt. Om det är meningen att man ska vara med en människa så kommer det att ske. Endast tiden kan utvisa hur just den här berättelsen slutar.

 

Jag vet inte varför, men mitt mående har inte varit särskilt bra den här hösten. Jag har varit lättirriterad, ibland lite ledsen och ofta bara trött. Det är tråkigt. Särskilt eftersom jag tycker att jag har haft nog av melankoli i mitt liv samt att jag i nuläget har det väldigt bra på så många plan.

 

Det är kanske på grund av att livet efter universitetet äntligen, efter en evighet, närmar sig. Det är i grunden något positivt. Men någonstans känner jag också en oro. Tänk om jag faller precis på mållinjen med master-uppsatsen? Och om jag inte gör det och därmed ska ut i arbetslivet kommer nya tvivel. Kommer arbetet att passa mig? Kommer jag att klara av det? Och har jag gjort rätt val?

 

Jag måste kanske inse att jag fortfarande har en del att jobba med gällande självkänsla och ångestproblematik. Det är inte någonting man slutar bearbeta, man fortsätter att kämpa. Varje dag.

 

Det känns tomt i lägenheten just nu. Gabriel är nämligen i Luleå och granskar någon myndighet. Han kommer inte hem förrän på torsdag kväll. Jag har ju Casper i alla fall. När jag inte pluggat har jag suttit och sett på The 100 på datorn och han har spinnande legat tätt intill. Gällande serien är jag rätt nöjd hittills. Efter Breaking Bad har det varit rätt svårt att hitta något som jag fastnat för. Vi får se om The 100 kan behålla mitt intresse, håller tummarna för det. Den är dock lite av en rip-off på många andra serier med katastrof-tema. Handlingen kan i korthet sammanfattas så här: För nästan 100 år sedan utplånades nästan allt liv på jorden av en kärnkraftsexplosion. De överlevande människorna befann sig på de internationella rymdstationerna. Under åren som gått har nästan alla resurser tagit slut och därför skickas 100 ungdomsbrottslingar ner till jorden som försökskaniner. De lämnas i ödemarken och ska undersöka om det är ofarligt att återvända till jorden.

 

 

Känner mig sviken. 

Just nu sitter och skriver på en restuppgift (för ett missat seminarium). Borde vara klara med den för längesedan, men skrivkrampen har varit ständigt närvarande. Det har dock lossnat nu, tack gode gud, så jag kommer nog hinna klart i natt. Det måste jag rent ut sagt. Jag har nämligen deadline för hemtentan i slutet på veckan och jag måste sätta igång med den i morgon

 

Jag har ständigt under årens lopp försökt sluta med att sitta med plugg i sista minuten. Nu, när jag faktiskt befinner mig på master-nivå, är det inget beteende jag bara måste försöka sluta med. Jag måste sluta med det. Nu ska jag  först och främst bli klar med den här första delkursent. Nästa vecka när kurs 2 börjar är det bara och tuta och köra järnet. Från dag 1.

Skrivlusten faller på nu på höstkanten. Det brukar oftast bli så för min del. Hösten har i över huvud taget alltid en frisk känsla av nystart över sig, även om den ofta blåser bort efter ett tag.

För bara ett par månader var den känslan ganska död. I våras var ju mitt liv ganska rörigt. Att befinna sig mitt emellan två bostäder är ingen situation jag vill befinna mig i igen. Just därför känns det så skönt att sitta här i vår ombonade lägenhet i Ektorp, med gosekissen i knäet och vetskapen att det mesta är balanserat.  Hur klyschigt det än låter så är trygghet så otroligt viktigt. Utan det brister ens mående på de flesta plan.

Idag fick jag äntligen, efter oändligt mycket slit, klartecken från min handledare. Min uppsats är klar för ventilering. Fy fan, vad obeskrivligt skönt det känns. Ärligt talat trodde jag aldrig att jag skulle slutföra den här uppsatsen. Fakta är att jag redan har en filosofie kandidatexamen, men fick reda på att om jag bara slutförde historian så kunde jag tillgodoräkna mig vissa kurser och därmed ta ut en till. Det är även en extra bra merit för mig som vill bli arkivarie.

Jag saknar fortfarande 8 poäng - men det handlar om två 4-poängstentor. Det känns rätt fjuttigt om man jämför med en helt jävla c-uppsats på 30 + -sidor. Kort och gott, jag är faktiskt rätt nöjd med mig själv just nu.

 

Fy fan vilken stress den här uppsatsen ger mig. Första utkastet av slutmanus ska skickas till min handledare på lördag och jag är FORTFARANDE inte helt klar med empirin. Sitter och kämpar med avsnitten "kroppen" samt ålderdom och rynkor". Måste försöka bli klar med dem idag. Igår avslutades det mest betydande avsnittet, "ansiktet". Blev relativt nöjd, även om det kommer behövas lite finputsning. Producerade runt 4,5 sidor bara under gårdagskvällen och hade sjukt flyt. I dag sitter jag mest bara och glor på dokumentet - måste komma igång!

 

Imorgon ska jag sitta och utveckla mina teoretiska aspekter och föra in lite mer genusteori i empirin. Torsdagen ska vigas åt att fylla på avsnittet om tidigare forskning, en eller två betydande studier som jag använts saknas där. Och slutligen fredag: slutsats och sammanfattning.

 

Snacka om sista minuten, eller hur? Nåväl, så länge det inte är helt katastrofalt så kommer handledaren kunna föreslå ändringar som kan föras in. Definitiv inlämning av slutmanus är den 22/4.

Lägenheten i Ektorp är såld nu och jag och karln flyttar inte till lägenheten vid nacka forum förrän i slutet på maj.Vi har således bosatt oss tillfälligt i hans pärons villa och packat hela garaget fullt med flyttkartonger. Det blev ju tyvärr ganska krångligt med hela bostadssituationen.

 

Gabriel vill dessutom inte bo i Engins lya i forum särskilt länge. Vi har därför planerat att köpa en 2:a eller 3:a (i Nacka givetvis) inom en snar framtid. Som tidigast i augusti/september med inflyttning i december. Mycket fläng hit och dit alltså. Längtar tills vi kan landa någonstans. I juni kommer ändå någon form av lugn infinna sig. Jag tar semester, packar upp kartongerna, och drar slutligen till Spanien med Gabriel. Tänker ligga på stranden och njuta av inte ha massa jävla måsten som pockar på uppmärksamhet hela tiden.